Barnets möjligheter till utveckling handlar enligt min mening ganska mycket om de vuxna som finns i barnets omgivning. De vuxnas egen utveckling, förmågor, resurser och förhållningssätt är avgörande för hur de ska kunna ge barnet nya och bättre förutsättningar. Det är där måste vi börja. Hur möter vi, hur ser vi på, hur talar vi om och till, hur känner vi inför de barn vi möter som pedagoger och ledare, dvs professionellt?