Ungefär så här ser det ut i mitt huvud. Just nu. 

Massor av ord, känslor och tankar som virvlar omkring.  Lite rörigt.

Men. Några sticker ut. 

Just nu. 

Flyttkartonger.

Vatten som står stilla dör. Kanske är det så för oss människor också? 

Både vi och vattnet behöver rörelse och få in syre i systemet för att få ny energi. 

Ny energi som kan leda till att förändring kan ske. 

För första gången på 8 år packar jag nu flyttkartongerna och toklängtar efter dagen då jag kan packa upp dem i mitt nya hem, i ett gemensamt hem med min fina älskling. 

Hur ska det gå? Med alla (o)vanor och hyss som jag har lagt mig till med efter många år som kapten i min egen borg! 

Det känns spännande och lite pirrigt att bli sambo igen, eller kärbo som jag kallar oss.

”Förändring de luxe” skulle en ju kunna kalla det.

Efterlängtad och förhoppningsfull.

Frestande att vilja kalla sig förändringsbenägen i det här läget. Fast det är kanske något annat.

Men jag tror att jag nog är det också.

När jag själv väljer det.

När jag kan se meningen.

Nyttan.

Vinsten.

Den här förändringen hade jag inte riktigt planerat, men plötsligt såg jag både nyttan och vinsten. Framför allt den känslomässiga.

Att få dela vardagen med min älskling. Och slippa alla avsked och längtan som sliter i hjärtat när vi är ifrån varandra.

Det känns pirrigt. 

Spännande. 

Lite läskigt. 

Och väldigt underbart!

—

Familj.

Ju äldre jag blir (fyllde nyss 54) desto viktigare blir familjen. 

Ju mindre tid jag har kvar på denna jord (ja, den krymper ju onekligen även för en frisk människa) desto mer uppskattar jag tiden jag får tillbringa just med min familj. 

Med mina närmaste. Mina nära. Mina kära.

Jag sparar på stunderna djupt i mitt hjärta.

Som de varmaste solstrålarna.

Vilka ingår i en familj? 

Jag har kommit fram till att det är helt upp till mig att bestämma vilka jag betraktar som min familj.

Det har verkligen inte enbart med DNA att göra. 

För mig styrs det helt av kärlek, omtanke och engagemang.

Min familj, är min absolut största rikedom. De som ser mig och som älskar mig så som jag är. Oaktat mina prestationer. Det är min familj som fångar upp mig när jag är liten och sårbar. 

Och som ber mig om hjälp när det blåser onödigt hårt i deras liv.

Vi är varandras trygga famn.

—

Föräldrakurs.

Jag håller på att bygga en föräldrakurs. Online.

Varför?

Jag tror djupt på att stärka och vidareutveckla föräldrars redan inneboende förmåga och kunskaper. 

Så att de känner att de faktiskt duger väldigt bra. 

Och kan vara just de föräldrar som de innerst inne vill vara.

Som deras barn behöver. 

Det handlar inte om att vara eller göra MEST eller BÄST. 

Men att göra det som behövs. 

Just här och just nu. 

Det handlar också om att våga titta inåt.

Titta på sig själv.

Våga se.

Våga förändra det som inte längre fungerar eller fyller en konstruktiv funktion.

Med min kurs vill jag göra skillnad.

Först för föräldrarna. Så att de får ny energi och blir de föräldrar de vill vara.

Men allra mest för barnen.

Jag vill göra skillnad för barnen.

För att de ska få växa upp tillsammans med trygga och kärleksfulla vuxna. 

I en familj som fångar upp barnens verkliga behov och ger barnen det de behöver för att bli trygga och må gott.

Det viktigaste som förälder är inte att inte göra misstag.

Det viktigaste är att vi gör vårt bästa och försöker lära oss av våra misstag.

—

Så varför delar jag detta? 

Är det bara flummigt februarifilosoferande? 

Kanske det, men jag tror att du kanske kan känna igen dig…

I att funderingarna kommer smygande så här i slutet av februari, samtidigt som dagarna sakta blir lite lite längre.

Ljuset påminner om att våren snart är här.

Kanske väcks en och annan tanke om framtid, förändring och förhoppningar.

Vilka tankar kommer till dig? Nu? 

Vill du dela dina tankar med mig?

Veta mer om hur du kan ta dina nästa steg mot en önskad förändring?

Veta mer om föräldrakursen?

Hör av dig ❤️