Som många andra känner även jag ett behov av att reflektera över året som gått. 

2022. Vad blev det egentligen för ett år? 

Det som är mest påtagligt för min del är att jag har flyttat, inte bara en gång, utan två. När våren stod och laddade som mest för att kunna brista ut i grönska lämnade jag mitt kära Åmål och mitt hem sedan 7 år och blev sambo i Mariestad. Eller kärbo som jag hellre säger, eftersom min älskling är mig så kär och dessutom heter Kjaergaard i efternamn. 

Det var och är så härligt att äntligen få dela vardagen tillsammans. Efter två år av pendlande och ständiga avsked som smärtat. Hur gör och lever man samboliv och kärleksrelation som 50+? Ja, jag kan ju konstatera att jag delvis värderar andra saker än när jag var 20+. Lägger stor vikt vid det faktum att vi får vara tillsammans och känner så stor tacksamhet för det. Tänker kanske ett extra varv innan jag öppnar munnen för att kommentera något när jag tycker att vårt hem borde ha en viss ordning eller att något görs bättre på mitt sätt. Kanske ett extra varv där jag överväger om det verkligen är viktigt.

Och jag konstaterar också att det är ganska skönt att vara i min ålder.

I februari blir jag 55 – en ålder som jag tidigare förknippade med nästan gamla människor! Men jag är ju inte gammal! Eller…? Men betydligt tryggare i mig själv och vad jag står för, vad jag behöver och vad som är viktigt på riktigt för mig. Det är ganska gott! 

Oj, nu skenade jag kanske iväg åt ett annat håll än att reflektera över just 2022. Lite typiskt mig. Åter till 2022. Flytt, sambo/kärbo, vardagen med darling. Där var vi. 

Det har också blivit en ganska stor förändring på jobbfronten, även om den inte har blivit så påtaglig förrän efter sommaren. Att (till stor del) lämna ett befintligt nätverk med uppdrag och börja bygga upp en delvis ny verksamhet är spännande, skrämmande, inspirerande, ibland väldigt tröttande och utmanande. Men kanske framför allt väldigt intressant och lärorikt! 

Och att välja och välja bort. Jag har oväntat nog valt bort två uppdrag, som när det kom till kritan, inte skulle ge mig det jag behöver, både när det gäller inkomster men kanske framför allt när det gäller innehåll. Det har varit ganska utmanande att göra de valen när plånboken har varit oroväckande tunn. Men som Maria Lundqvists underbara karaktär Sally sa:

”Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!” 

Så nu gör jag det jag egentligen vill. Satsar på att bygga en stor del av min verksamhet online. (Jag har också sökt ett spännande och mycket intressant uppdrag IRL som jag verkligen vill ha, men det är inte riktigt klart än, så jag håller lite på det än.) Det är otroligt lärorikt att vara i nya sammanhang, se sig själv och sina kompetenser i ett delvis nytt ljus för att kunna erbjuda min hjälp till ”världen”, eller snarare den del av världen som jag matchar med. Den del som vill ha just mig. 

För mig har det varit en stor förändring att tänka så. Dvs, att inse på djupet att jag ju vill attrahera just de personer som verkligen vill ha mina tjänster. Och att mina tjänster och mitt sätt att jobba inte är för alla. Att också tänka att jag själv kan önska och välja vilka jag vill jobba med. Definiera en slags ”drömkund” och inte rikta mig till alla. 

Specialpedagogen i mig har protesterat lite i denna process

Inkludering och en djup värdering att alla har rätt till utveckling och utbildning har nog stått lite i vägen för mig när det kommer till att tänka mer business. Men coachen jublar lite mer, inser att för att kunna nå goda resultat underlättar det att inte behöva jobba så mycket med klientens motstånd. 

Men, reflektioner över 2022 var det ju. Jag trodde nog när jag började skriva att jag visste vad som skulle komma ut, men som vanligt kommer det också en hel del annat som vill ut i ljuset. Ut och vändas och vridas på. Och allt oftare låter jag det hända. Jag tror att det fyller en funktion. Att låta det som vill komma ut också få göra det. Allt kan förstås inte delas i en blogg. 

Och kanske ”borde” (skriver detta ord inom citattecken eftersom jag egentligen inte använder det längre) jag inte dela med mig av mina utmaningar här. (Här kan du läsa lite mer om detta.)

Det kanske inte betraktas som professionellt att bjuda på sårbarheterna och tvivlen?

Men det är i alla fall mänskligt och om det är något som är viktigt för mig i mitt jobb, både som coach och som specialpedagog, så är det just det mänskliga. Det mellanmänskliga. Det som vi delar. Det som gör oss till människor, med både våra skavanker och fantastiskheter. (Jo, det är ett ord. Nu är det det!)

2022. Förändringarnas år. Ja, verkligen. Det känns som om jag har befunnit mig i kanten av min komfortzon större delen av året, eftersom det har varit så mycket nytt – både privat och yrkesmässigt. Det är ju också i den kanten som utveckling sker, tröstar jag mig med när jag känner mig lite trött. Och att tillåta mig att få vara lite trött som en följd av alla förändringar under året har varit och är också lite nytt. Lyckligtvis har jag kloka och fina människor runt omkring mig som påminner mig om att det är viktigt att ge rum och fokus åt återhämtning och vila. Det vet jag ju förstås. Jag påminner ofta andra om hur viktigt det är! Och nu har jag börjat förstå att det även gäller mig.

Den viktigaste aspekten av detta är kanske också att inte jämföra mig själv med andra

Att inte fundera på att andra orkar si eller så mycket när jag inte gör det. Brene Brown, en av mina kloka husgudar, har sagt: ”The thief of happiness is comparison!” Lyckans tjuv är jämförelsen. Så viktigt och så klokt! Och så sant! 

Tänk efter! Du kan vara så nöjd och tillfreds med ett tillstånd, en arbetsinsats eller en omständighet, men i samma ögonblick som du sneglar på hur någon annan har det eller vad någon annan lyckats med, försvinner ofta din egen känsla av tacksamhet, stolthet eller förnöjsamhet. 

Så ge inte näring till Lyckotjuven, ge näring till dig själv istället! Ge tid, vila, utmaning och god näring. Givetvis är det bara du som vet vilken näring som är god just för dig. (Och om du skulle behöva hjälp att utforska det lite djupare finns det en coach jag kan rekommendera…) 

Med denna lite spretiga reflektion över mitt 2022 vill jag önska er ALLA ett riktigt härligt avslut på året och en magiskt fin start på 2023! 

Må detta år komma med fred och frihet!

PS. Den andra flytten då? Jo, fortfarande tillsammans med min fina älskling och kärbo, men till ny bostad som egentligen stod och väntade på oss. Här har vi nu landat, både kroppsligen och själsligen. Väldigt gott! Och jag är väldigt tacksam för att jag får ha det så här fint och gott i mitt liv.